Ja att leva med en person som har borderline pesonlighetsstörning är nog sannerligen inte det lättaste direkt.

Blir nog väldigt jobbigt,hetsigt och ja gud vet vad.

MEN att leva med att ha borderline  fruktansvärt.

Man vet inte riktigt varför man gör som man gör,mår som man mår,tänker som man tänker, Missbruk på olika saker, Ena stunden skratta sen kan man bli helt förstörd, tar åt sig för småsaker , iallafall är jag sån sen behöver ju inte ALLA ANDRA med den här diagnosen vara så.

Jag har borderline och fick reda på det i maj förra året. När jag väl fick veta att jag kunde ha borderline blev jag jätteledsen och fick panik, för hade bara hört dumma saker om  borderline, och nu kunde jag ha det , sen kom domen när jag fick veta att jag hade det, det tog ett bra tag innan jag kunde acceptera diagnosen, men nu det här året har jag börjat må bättre trots att det är mycket skit som händer ofta, har fått en bra medecin efter många om och men,plus terapi då.

Jag tänker bli frisk om det så är det sista jag gör,kommer självklart låta det ta den tid det behöver . åtminstonde vill jag lära mig leva med det helt och det är ju det jag håller på och lär mig nu,Ibland undrar jag varför man kämpar men tror ändå att det finns något som gör allt detta slitet och kampen med mig själv värt det

Älskar mina vänner och min familj ni har stöttat mig fruktansvärt mycket,och ni accepterar mig för den jag är ,