Vad det än gäller för diagnos/sjukdomar så är det inte roligt att ha det överhuvudtaget!

Även nära och kära får ju en kamp med detta. Visst jag har blivit mycket bättre från  min BPS , kommer ihåg för några år sedan då jag knappt klarade vistas bland folk om jag inte söp mig stupfull innan och självskadade mig väldigt ofta på ett eller annat sätt, hatade verkligen mig själv över allt annat, fick ofta höra av psykolog att jag min absolut största fiende, ja det må hända att jag var det men har man ofta fått höra jobbiga saker eller vart med om jobbigheter så är det väl inte så konstigt tyckte jag , men brydde mig faktiskt inte om jag skulle dö, var mer rädd för livet, och förändringar var jobbigt om det inte var jag själv som valde, var ju fruktansvärt impulsiv samt att det bara var svart eller vitt, fanns inget mellanting, !

Nu däremot vågar jag vara bland folk någolunda bra men blir för jobbigt ibland, men försöker öva hela tiden, svartvitt tänkande har jag fortfarande, men självskadan har bara skett någon gång nu sen förra året.

Hatar heller inte mig själv utan insett att jag klarar av saker, lyckas till och med kolla mig i spegeln länge nu  . Men trots alla förbättringar så har jag ju fruktansvärt lång väg kvar det vet jag ju men går absolut åt rätt riktning,  något av det är att börja lita på människor, alla är inte dumma , fast nu pratar jag inte om mina vänner för er litar jag på

Måste ändå säga att det bästa som hänt mig var att få en diagnos då jag kunnat börja sakta men säkert bearbeta allting, Nu ska jag få en riktig psykolog istället för den jag hade under hela behandlingen, fast man kan väl inte säga ny psykolog heller eftersom det är hon jag hade först och jag tycker om henne som fan så kommer bli skönt.

farmor ringde för två timmar sedan och sa att  hon fick tag i dom, och att operationen gått bra . Hatar cancer men jag hoppas verkligen allting blir bra nu när han fått bort det,så jag hoppas allting är lungt nu fast att han har lång tid att fixa allt med behandlingen och allting , har iallafall sagt att jag kommer hjälpa dom så mycket jag bara kan med trädgården och allt sådant .

Hoppas att vi kan åka och hälsa på honom på sjukhus i övermorgon ,älskar både honom och farmor , det har ju alltid varit mitt andra hem, och kommer alltid vara dom som är FARMOR OCH FARFAR även om det inte är biologiskt, för enligt mig är dom det ändå och dom är fantastiska farföräldrar och föräldrar, är så glad att allting verkar bli bra <3

inte orkat skriva på ett tag. 

Nåja vet inte riktigt vad som hände, har vart jätteglad, piercade mig igår, men ja sitter och lyssnar musik och började tänka , dessvärre kan jag inte sluta heller utan tänker tillbaka på allting som har hänt, det är sjukt egentligen,ibland undrar jag om det är mitt eget fel med vissa saker,

bröt inte ihop igår eller ja fick stor panikångest, men idag kom allting, tårarna bara sprutade , tänkte på allting som hänt det senaste , och Rocky så klart, men ingenting kommer tillbaks oavsett, finns itne mkt mer att göra , men det var riktigt skönt att lipade så mycket som jag gjorde , får mår lite bättre nu

Har panik som fan asså klarar inte den här dagen , trodde inte det skulle kännas som när du dog men känns lika hårt .

sovit två timmar inatt resten har bestått av ångest , fan snälla kom tillbaks , 

Älskar dig så jävla mycket så det finns inte.

Fan kom tillbaka snälla jag ber dig .

Mitt hjärta går sönder ännu värre att man inte sovit någonting .

Fan minns så jävla väl när dom ringde och sa att du var död  .

Exakt ett år sen du dog idag , fan Rocky  .

Hjälper inte ens att skriva av mig idag.

Har vart itrevlig mot mamma också vet inte varför ,

men orkar inte prata , 

vet att jag måste få mig själv att lipa om panikångesten inte ska bli värre 

men går inte, växer inombords istället  ,

Vila i frid, älskar dig, ska till din grav idag<3<3<3<3<3<3<3<3

Har en stor rädsla inom mig att inte vara älskad, att bli lämnad här ensam för evigt.

Vill bara känna mig värd något, vill känna mig älskad och behövd, vill behöva någon,

Har mina älskade vänner och familj men vill ha någe mer .

Vill hitta någon som kan acceptera mig som jag är trots min diagnos,

trots mina nojjor och rädslor.

Börjat acceptera mig själv mer än förr iallafall

och det är ju något positivt.

Men en av de stösrsta rädslorna för mig är

att alla ska dö ifrån mig så jag blir helt ensam i denna värld.

Ja jisses är riktigt trött blir väl att slänga på en film att glo på, fan på onsdag är det ett år sen du dog Rockybebis =( saknar dig så inihelvete, vet inte hur jag ska hantera det , vet inte om jag ska dra till din grav eller inte, förja jag vet helt enkelt inte om jag klarar av det, hittat alla gamla bilder på dig iallafall och är så himla glad för det, även om det smärtar att man inte får ha lille gosis som kryper ihop o sover i ens knä mer, 

samtidigt är jag orolig för ***** som ingen får tag i heller, fattar inte vad du håller på med men jag hoppas inte det har hänt någe.

Får väl ta och ringa farf imorn o kolla hur han mår och hur det går med allting nu och sådär .

Måste även ringa min psykolog imorgon och sådär.

aja ne gonatt

Tankarna virvlar runt och jag tittar ut genom fönstret.

Snön pryder backen vackert , men allt jag kan se är mörker.

Mörkret pryder min själ som en svart diamant .

Rädslan för att inte klara detta är fruktansvärd.

Sorgen att aldrig bli älskad ekar i hjärtat .

Alkoholen är min riddare i allt detta.

Alkoholen får mina tankar att lätta.

All i want is love.

All I need is to feel safety.

Minnena ekar något fruktansvärt och allting jag kan göra är att bemöta dem

Känns som allting går i kras , och mitt huvud det börjar bli ordentligt knas

Men det är där alkoholen kommer in, Räddar mig från att drunkna i sorg och skam.

Ensamhet, och sorg är aldrig lätt men någon gång kommer jag lämna allt detta.

Någon gång skulle jag  vilja vara någons Gudinna,

träffa någon som aldrig vill försvinna.

Träffa någon som alltid finns, inte bara i tankar och fantasin

Av Tina Carlsson 2011-01-08