Önskar jag kunde ta bort hur jag känner , önskar jag kunde ta bort hur jag är och hur jag gör.

Önskar jag kunde vara lycklig en hel dag utan ångest som ligger och klöser en innanför bröstet.

Önskar jag kunde se mig i spegeln en hel dag utan att vara ledsen över hur jag ser ut.

Älskar min familj för att ni står ut med mig i alla år då jag vart som jag har vart.

Är så tacksam att ni aldrig lämnade mig då jag var som värst, att niverkligen orkade hålla fast

vid mig och . den dagen då jag åkta ambulance med 3.5promille i kroppen då 2007 ,trots att mamma hade opererat sig för cansern veckan innan åkte hon och pappa ner  för min kompis ringde och sa att jag var medvetslös och åkte ambulans in

till sahlgrenska då fast min kompis viste ju inte vart jag var på för sjukhus och hon hade oturligtnog mitt legg och plånbok o väska hos sig

och dom fick ringa till polisen som sedan hittade mig på sahlgrenska så pappa och dom fick hjälp av sin bästa vän att hitta dit, sen vaknade jag med ekg efter att jag då hade druckit en hel del och inte ätit på en vecka.När jag hade vaknat upp hade jag massa konstiga grejjer som va kopplade, men jag va så väck så förstod ingenting,. fick mest panik sen när jag väl fattade att jag hade dropp och grejjer .

Allt jag vill är att inte vara en sådan besvikelse som inte klarar av någonting alls. 

Känns verkligen inte så iallafall , vet att jag kanske inte ska skriva ut saker här men orkar inte bry mig för känner att jag måste få skriva ut hur jag känner .Men äntligen vet jag ju åtminstonde en del av varför jag alltid var så impulsiv och hetsig , fick ju veta det när jag fick min diagnos. 

Och gud vad det har hjälpt mig ändå .

Tror inte jag skulle överlevt om jag aldrig sökt hjälp och tagit emot den

grattis älskade älsklingsvovvsingen på två års dagen, hon fick tre leksaker och två ben , dom andra fick så klart också leksaker och lite smått och gott.

Har vart hemma hos farmor och farfar och käkat middag och fikat lite och sådär, det var riktigt roligt, vi praade gamla minnen om när jag var liten o massa roliga utflykter vi gjort, sen visade farmor mig barnboken som hon skrivit massa saker om mig ochmassa gamla bilder, bland annat fanns en teckning jag målat året 93 haha riktigt läcker målning måste jag säga ;).

Nåja ångesten är sådär, blev iallafall bättre när jag vart hos farmor och farfar.

Har hyrt två filmer, bland annat bride mades eller hur det stavas och en annan film så blir myskväll om nu elen tillåter detta

Kanske är det min längtan efter att ha ett lyckligt förhållande, skaffa familj och hela köret som gör mig impulsiv emellanåt, men det blir ju så när man ser dom flesta av sina vänner skaffa barn,förlova sig,flytta ihop och allting,

samtidigt känner jag att jag borde ta hand om mig själv och lära mig att vara själv och hantera mina rädslor och tvångstankar,helt enkelt lära mig leva helt med allting=), men en vacker dag hoppas jag att kunna bilda en familj .Fast vet ju att bara för att man skaffar familj eller liknande så behöver man ju inte vara jättelycklig ändå .

Ja det måste jag säga att livet är och har alltid varit en totalt ständig kamp mot både det ena och det andra.

Så många jobbiga tankar man har haft när man blev mobbad tex, varför jag? och varför överhuvudtaget vara så elak emot en människa överhuvudtaget? 

Jag försöker förtränga all jävla skit som hänt under alla år , tyvärr lät jag det onda vinna ett bra tag och många av mina år gick åt att leva i mörkret och ständigt försöka klättra upp för stegen som hela tiden gick sönder på andra steget.

Alkohol och sådant  va länge en del av mitt liv men nu sen ett bra tag dricker jag bara ibland och för att ha roligt vilket känns bra,

Verkar ha kommit framåt i min behandling med psykologen iallafall så ska äntligen in i fas två, eller ja vet väl kanske inte om man ska skratta eller gråta åt det, för kommer bli jobbigt att prata om ALLT som hänt genom alla år, men har ju underbara föräldrar iallafall, som både stått ut med alla dumheter jag gjort och tack älskar er enormt för det.

Men när jag tänker på det så har jag kommit fruktansvärt långt sen den dagen jag fick diagnosen borderline fram tills nu, det har verkligen hjälpt mig otroligt mycket, till och med räddat mitt liv måste jag säga, för hade inte psyk ställt dom kraven dom gjorde så hade jag ju fortsatt i mitt eget race och då hade jag inte suttit här och skrivit nu.

men började väl egentligen med att jag sökte hjälp från första början 2009 för mina alkoholproblem och depprission, efter det fick jag ju avvänjing fast fick lov att göra det hemma så dom kom hem varje dag i en vecka och kolla blodtrycket och så fick jag så klart blåsa och fick tabletterna efter det som jag skulle ha, då klarade jag vara nykter faktiskt i några månader utan något alls som hjälpmedel.

men fick ju psykolog och så, efter det så började resan och jag blev utredd för olika saker, men drack ju då ändå, men sen fick jag ju diagnosen borderline personlighetsstörning i april för efter första maj började jag med antabus och va ifrån alkoholen tils september men har lyckats hålla koll efter det, även om jag fått nåt återfall då och då så har jag ändå lyckats, och även om jag lever med ångesten så kan jag ändå skratta ,gråta ,le som andra människor nu, äntligen är jag inte bara helt off hela tiden, och detta har vi väntat på så länge iallafall jag .

Är ledsen för mina vänner som också mår dåligt, skulle jag kunna skulle jag försöka ta bort er smärta också.

nervig idag haha. får besök av en gammal vän så jävla roligt det ska bli

herregud har inte vart så här nervös på länge asså jisses asså det kommer säkert gå jättebra allting idag men det pirrar ändå som fan av nervositet och ja blandat med lyckorus tror jag hihi.

Hurssom helst blir det nog en bra helg, åtminstonde hoppas jag detta hehe ,men roligt blir det allt ändå, vi ska till carro idag och softa och dricka lite, om allt går som det ska så är han i herrljunga kl åtta whohooooo =).

Men det är väldigt länge sedan vi sågs så ja men det måste bli bra dehära haha

Shit vilken nojjig situation jag satt mig i då haha, vet inte om man ska köra eller låta bli, känns faktiskt komplicerat men ändå inte, dom jag har pratat med tycker att jag ska följa mitt hjärta så kanske borde göra det, blir iallafall glad och varm i kroppen när jag tänkr på det, och det var länge sedan det känns så här <3