Nykter sex veckor. har min psykolog nu och går tre gånger i veckan för antabus och hämtar apodos . det är det bästa som hänt mig. får ordning livet igen. mina mål blir flyttade pågrund av att det vart som det vart.men nästa år vill jag praktisera om jag kan och vet var. men tänker berätta varför allt har varit ett helvete hela livet. mobbningen tar hårt på vem Fan det än gäller. alltid.när jsg var liten och bussen skulle komma och hämta så hade jag klump i magen och var rädd ledsen och jag hade problem att koncentrera mig och annat.började redan när jag var liten. man går Fan inte på ett barn på det jävla sättet som ni gjorde.jag vet att jag inte var som alla andra men jag kan inte rå för det. hade.några kompisar iallafall som älskar mig. den ena är min bästa vän. Vill bara säga det att man kan vinna. för jag är kvar. jag lever och jag kämpar. hoppas att det är någon som läser av er som var jävla svin den dagen jag skulle hoppa i skolan.elva år och fick nog men 3 personer var dom enda som inte skrek hoppa. betyder mer än något alls.en av dom klättrade över från andra fönstret .hur som helst kom en lärare och drog upp mig när jag va på väg. Tänker aldrig ge mig iallafall och har kontakt med min storasyster igen. vet att du läser ibland. älskar digkommer hälsa på er snart.

har tänkt på en sak, hur fan kan livet vara så jävla orättvist både för mig familjen o mina älskade vänner? hur mycket man än kämpar så kommer det käftsmäll efter käftsmäll, vet ju att livet är så men kan man fan inte få ta det lungt och må bra, jag och min *nygamla* psykolog har satt upp några mål för ett bra liv är som jag hoppas ska ske detta året eller början av nästa år--

1.kunna må bra i två dagar helst en gång i månaden

helt utan ångest och bara vara hoppas de kan vara så ibland.

2.hantera alla fruktansvärda saker på någolunda bra sätt, bättre än de varit iallafall..

3-klara eng c närsomhelst förhoppningsvis blir jag klar snart tack vare syster faktiskt

4.nu kan jag säga att jag tycker om mig men kanske en dag kan jag säga att

jag älskar mig själv vilket ärett mål

5.hemlis

6.praktisera som kanske leder till jobb så småningom..

7. klara helt att vara bland människor, 

8. glömma det förflutna, eller försöka förlåta iallafall.

Tänker aldrig sluta kämpa oavsett, har jag klarat av allting som hänt genom alla år så klarar jag fan det tills jag blir gammal tant

Har panik som fan asså klarar inte den här dagen , trodde inte det skulle kännas som när du dog men känns lika hårt .

sovit två timmar inatt resten har bestått av ångest , fan snälla kom tillbaks , 

Älskar dig så jävla mycket så det finns inte.

Fan kom tillbaka snälla jag ber dig .

Mitt hjärta går sönder ännu värre att man inte sovit någonting .

Fan minns så jävla väl när dom ringde och sa att du var död  .

Exakt ett år sen du dog idag , fan Rocky  .

Hjälper inte ens att skriva av mig idag.

Har vart itrevlig mot mamma också vet inte varför ,

men orkar inte prata , 

vet att jag måste få mig själv att lipa om panikångesten inte ska bli värre 

men går inte, växer inombords istället  ,

Vila i frid, älskar dig, ska till din grav idag<3<3<3<3<3<3<3<3

• 24 Dec 2009
•  
•  
• Varit utan min medecin i två veckor,det var väldigt jobbigt.
• Mitt humör svängde hela tiden, kunde bli vansinnig helt plötsligt eller bara allmännt ledsen.
• Vågar inte säga det tilll min läkare och min teraput/kontaktperson för dem kommer bli totalt vansinniga.
• Är rädd för att ta Setralinet nu, har fått nojja på att jag kommer få börja om hela skiten igen att må sämre ett tag eftersom jag skippat i två veckor och dessutom druckigt alkohol varje dag under den tiden, men jag var ju i Thailand på semester och när jag drack en öl så funkade det mycket bättre.
• Vet inte riktigt vad jag ska säga men har ångest så behöver skriva av mig.
• Jag började må dåligt när jag var vid sex sju årsåldern då jag blev mobbad varje dag i stort sätt pågrund av min far och andra saker.
• Men han har inte gjort något mot er som var svin mot mig däremot var han som han var och det gick tyvärr ut över mig men det är sånt man får leva med.
• När jag var åtta år hade jag gått upp fruktansvärt mycket i vikt vilket ledde till att jag blev mobbad för det också .
• Skoltiden var så fruktansvärd att jag gjorde allting för att slippa gå dit,försökte spy varje dag o sade att jag var sjuk, när inte det funkade så testade jag andra saker.
• När jag var upp emot åtta år testade jag faktiskt röka en cigg för första gången och var stolt för att jag inte kräktes.
•  elva år testade jag att röka ofta fixade även mitt första ciggpaket då.
•  
• Minns att jag och min bästa vän tyckte att vi var ashäftiga för att vi stod med ett pack cigg i handen.
• Tolv år drack jag vin .
• Tretton år blev min första riktiga fylla då jag drack så mycket hembränt att jag skulle ha magpumpats egentligen.
• Men har dock inget minne av detta men farsan och morsan berättade det, dom berättade även att jag ringt o sagt att jag mådde dåligt att jag var pissfull, men farsan hade trott att jag spelade full bara först men sen när min kompis mamma ringde och bad dem hämta mig så fattade de att jag var så full att jag inte kunde gå.
• Morsan fick rent utsagt bära mig för jag klarade inte gå,
• När jag var tretton år lärde jag även känna bensin och Glade, man heller det i påse och andas in, så får man hallissar och sådant vilket var väldigt kul för mig , byggde även in mig själv i en mur som jag gjorde för att försvara mig själv, ville inte bli sviken av folk mer så byggde upp en fasad av att vara en tuff jävla dåre som man ska passa sig för annars jävlar, men i själva verket var jag livrädd för att bli slagen, att någon skulle skrika elaka saker och viceversa,
• sexton års ålder blev knark inblandat ordentligt då jag blev ivägskickad av min kruator till en folkhögskola i alingsås för hon tyckte att jag var tvungen att komma bort från herrljunga då jag mådde så dåligt, men där började den galnaste resan någonsin och jag fick hoppa av skolan för morsan o dom vägrade låta mig vara kvar där . ja det är väl en del av vad som hänt

saknar dig som fan asså men nu är det mest roliga minnen jag har istället för att lipa hela tiden, förutom i fyllan kanse men ändå, fan idag är det exakt två månader till du dog för ett år sen =( älskar dig nu och för alltid <3<3

Förstår inte folk dör som flugor , och nu har du lämnat oss , såg dig för bara några dagar sedan, att du mådde så dåligt visste jag inte, kände väl dig inte mycket men var väldigt bra vän med din bror och morsan känner ju din mamma och allting, du och jag pratade några gånger och redan då märkte jag att du hade ett hjärta av guld, 

Det som är jobbigt är att du tog ditt liv bara 200 meter från mitt hus, undrar vad du tänkte vad som hände, varför du gjorde det, läste även ditt brev som din bror skrev ut, av din sista önskan, gör så ont i mig att se så många vara så ledsna Malin, jag önskar jag hade lärt känna dig bättre och sett din rädsla och din sorg, kanske hade jag kunnat sträcka ut en hand , var hur som helst vid ån igår och lämnade en ros, det va mer fina vackra blommor där , får en verkligen att tänka till , var även där idag med sara, det var riktigt jobbigt att se henne så ledsen , har aldrig vart med om minnesplats förut att man går dit någon dött, eller jo förresten när jag var 13.

Men jag tänker på din familj och dina vänner , alla sörjer dig, men jag är säker på att du är en av dom vackraste änglarna, och jag hoppas du har det superbra och får vara lycklig <3

Farväl och RIP<3<3 

Är så glad att jag har Mejja och Donna men rocky fattas mig nåt så inihelvete, tänker på dig varje dag, drömmer om dig, tittar på dina gamla selar , leksaker och allt möjligt. Men har underbara roliga minnen av dig ,och som du älskade donnis =)

Jag och morsan skulle ut med Donna och Mejja, så sulle vi hitta ett halsband till Mejja, det första som drog igån tankarna var när jag tog fram Rockys gamla sele, som btw var förstor för Mejjis även fast vi gjorde den jätteliten. Sen hittar mamma Rockys regnkappa och då tog jag den och tittade på den och kände hur tårarna började komma, vände på kappan och då får jag se några rockyhår och då bröt jag ihop fullständigt ,tårarna bara forsade och jag kunde inte prata jag bara stod där, kunde verkligen inte sluta gråta, fick fram fruktansvärt många bilder och minnen i huvudet och att jag aldrig mer får se honom på nära håll och gosa med honom, men att det fanns några strån från Rockys päls och det blev fruktansvärt smärtsamt , jag skämdes faktiskt lite att jag inte kunde sluta lipa när vi skulle gå ut med hundarna. Blev bara värre och värre ett tag, men sen så lugnade jag mig och det kändes lite bättre åtminstonde.Nu har ångesten lagt sig så tror jag kommer kunna sova ordentligt inatt .

Rocky med kappan på sig<3 <3