Promenerat med Robin i tre timmar, jisses vad kallt men bra med motion o frisk luft.Det jobbiga är att jag håller på att bryta ihop inombords pågrund av alla tankar som skär som knivar i bröstet och hyperventilerar nästan igen.om någon läser min blogg vill jag bara tillägga att jag inte skriver för att få uppmärksamhet utan för att jag måste få ur tankarna när ångesten är som värst Och skriver inte ut dom största tankarna o känslorna jag har.. Värdesätter varenda liten jävla sekund, minut timme som jag kan må bra utan att ångesten skär sönder min själ. Robin är helt go underbar som kramar om mig o pussar mig på pannan när jag gråter . Känns underbart att jag hittat någon som klarar av och älskar mig för den jag är.trots mina ångestattacker så känner jag riktig lycka samtidigt så har börjat tro på att det kan bli bättre bara man kämpar. Har inte skadat mig själv sedan i februari ungefär vilket gör mig lite stolt o glad. Något annat jag faktiskt känner mig glad över är att jag fått upp kontakten med min syster igen på riktigt. Du betyder mycket och vill tacka dig för ditt och anders stöd men speciellt ditt stöd och att du tror på mig?. Hopp tillbaks till robin. Hade jag inte haft honom hade jag inte orkat kämpa på samma sätt som jag gör. Älskling du gör min själ o mitt trasiga hjärta starkare och du har lyckats laga en stor del av det trasiga och din kärlek gör mig starkare än vad något annat gjort, du är så mycket mer än vad du tror, och din kärlek är min medecin.... . Du har räddat mitt liv på riktigt, och du vet att jag Älskar dig och har alltid haft känslor som blev syörre o större ju mer jag lärde känna dig . Några månader senare blev det verkligen vi efter många om o men och nu har vi ett liv tillsammans sen sju månader nästan ungefär så det är den största anledningen att jag vet att livet blir bättre? känns så underbart att det faktiskt finns dagar då jag är fri från ångest oavsett om de så bara är för en timme för vet åtminstonde nu hur det kan kännas att må någolunda bra.och det går ju leva med ångesten speciellt när jag har min själsfrände vid min sida, du överöstar ångesten och ledsenheten. Tack att jag äntligen fått veta hur det är att vara älskad så mycket och tackar någon däruppe varje dag för att jag fick dig min underbart älskade fina kärlek???. Vad mycket jag skriver nu o vad olika grejer det blir men behöver rensa hjärnan kände jag..känns redan lite bättre nu när jag blivit tröstad och sedan skrivit av mig. Till er alla där ute som mår dåligt på något sätt! Kämpa på och låt inte jobbiga händelser förstöra era liv kämpa så mycket ni kan. Det gör jag och det är värt att kämpa när man har något att kämpa för.hör av er om det är nåhon som mår dåligt och ledsen o behöver prata föt jag lyssnar. Kram Tina . Ps tack mamma och pappa och mina vänner hade inte klarat mig utan erat stöd.

• 24 Dec 2009
•  
•  
• Varit utan min medecin i två veckor,det var väldigt jobbigt.
• Mitt humör svängde hela tiden, kunde bli vansinnig helt plötsligt eller bara allmännt ledsen.
• Vågar inte säga det tilll min läkare och min teraput/kontaktperson för dem kommer bli totalt vansinniga.
• Är rädd för att ta Setralinet nu, har fått nojja på att jag kommer få börja om hela skiten igen att må sämre ett tag eftersom jag skippat i två veckor och dessutom druckigt alkohol varje dag under den tiden, men jag var ju i Thailand på semester och när jag drack en öl så funkade det mycket bättre.
• Vet inte riktigt vad jag ska säga men har ångest så behöver skriva av mig.
• Jag började må dåligt när jag var vid sex sju årsåldern då jag blev mobbad varje dag i stort sätt pågrund av min far och andra saker.
• Men han har inte gjort något mot er som var svin mot mig däremot var han som han var och det gick tyvärr ut över mig men det är sånt man får leva med.
• När jag var åtta år hade jag gått upp fruktansvärt mycket i vikt vilket ledde till att jag blev mobbad för det också .
• Skoltiden var så fruktansvärd att jag gjorde allting för att slippa gå dit,försökte spy varje dag o sade att jag var sjuk, när inte det funkade så testade jag andra saker.
• När jag var upp emot åtta år testade jag faktiskt röka en cigg för första gången och var stolt för att jag inte kräktes.
•  elva år testade jag att röka ofta fixade även mitt första ciggpaket då.
•  
• Minns att jag och min bästa vän tyckte att vi var ashäftiga för att vi stod med ett pack cigg i handen.
• Tolv år drack jag vin .
• Tretton år blev min första riktiga fylla då jag drack så mycket hembränt att jag skulle ha magpumpats egentligen.
• Men har dock inget minne av detta men farsan och morsan berättade det, dom berättade även att jag ringt o sagt att jag mådde dåligt att jag var pissfull, men farsan hade trott att jag spelade full bara först men sen när min kompis mamma ringde och bad dem hämta mig så fattade de att jag var så full att jag inte kunde gå.
• Morsan fick rent utsagt bära mig för jag klarade inte gå,
• När jag var tretton år lärde jag även känna bensin och Glade, man heller det i påse och andas in, så får man hallissar och sådant vilket var väldigt kul för mig , byggde även in mig själv i en mur som jag gjorde för att försvara mig själv, ville inte bli sviken av folk mer så byggde upp en fasad av att vara en tuff jävla dåre som man ska passa sig för annars jävlar, men i själva verket var jag livrädd för att bli slagen, att någon skulle skrika elaka saker och viceversa,
• sexton års ålder blev knark inblandat ordentligt då jag blev ivägskickad av min kruator till en folkhögskola i alingsås för hon tyckte att jag var tvungen att komma bort från herrljunga då jag mådde så dåligt, men där började den galnaste resan någonsin och jag fick hoppa av skolan för morsan o dom vägrade låta mig vara kvar där . ja det är väl en del av vad som hänt