Ja det måste jag säga att livet är och har alltid varit en totalt ständig kamp mot både det ena och det andra.

Så många jobbiga tankar man har haft när man blev mobbad tex, varför jag? och varför överhuvudtaget vara så elak emot en människa överhuvudtaget? 

Jag försöker förtränga all jävla skit som hänt under alla år , tyvärr lät jag det onda vinna ett bra tag och många av mina år gick åt att leva i mörkret och ständigt försöka klättra upp för stegen som hela tiden gick sönder på andra steget.

Alkohol och sådant  va länge en del av mitt liv men nu sen ett bra tag dricker jag bara ibland och för att ha roligt vilket känns bra,

Verkar ha kommit framåt i min behandling med psykologen iallafall så ska äntligen in i fas två, eller ja vet väl kanske inte om man ska skratta eller gråta åt det, för kommer bli jobbigt att prata om ALLT som hänt genom alla år, men har ju underbara föräldrar iallafall, som både stått ut med alla dumheter jag gjort och tack älskar er enormt för det.

Men när jag tänker på det så har jag kommit fruktansvärt långt sen den dagen jag fick diagnosen borderline fram tills nu, det har verkligen hjälpt mig otroligt mycket, till och med räddat mitt liv måste jag säga, för hade inte psyk ställt dom kraven dom gjorde så hade jag ju fortsatt i mitt eget race och då hade jag inte suttit här och skrivit nu.

men började väl egentligen med att jag sökte hjälp från första början 2009 för mina alkoholproblem och depprission, efter det fick jag ju avvänjing fast fick lov att göra det hemma så dom kom hem varje dag i en vecka och kolla blodtrycket och så fick jag så klart blåsa och fick tabletterna efter det som jag skulle ha, då klarade jag vara nykter faktiskt i några månader utan något alls som hjälpmedel.

men fick ju psykolog och så, efter det så började resan och jag blev utredd för olika saker, men drack ju då ändå, men sen fick jag ju diagnosen borderline personlighetsstörning i april för efter första maj började jag med antabus och va ifrån alkoholen tils september men har lyckats hålla koll efter det, även om jag fått nåt återfall då och då så har jag ändå lyckats, och även om jag lever med ångesten så kan jag ändå skratta ,gråta ,le som andra människor nu, äntligen är jag inte bara helt off hela tiden, och detta har vi väntat på så länge iallafall jag .

Är ledsen för mina vänner som också mår dåligt, skulle jag kunna skulle jag försöka ta bort er smärta också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Inte varit inne på bra tag nu för har mått riktigt dåligt psykiskt mem så blir de varje vinter. Nu mår jag dock bättreigen. Fast idag är en jävla pissdag . Ångest till max men försöker stå ut åtminstonde finns ju inte mkt annat att göra än att kämpa....

I förrgår kväll fick jag sms av vga att jag skulle vafa på psyk igår kl ett bilket jag tyckte var konstigt så ringde tillslut upp psyk för att kolla varför jag skulle vara där ett o då svara den jag pratade med att jag har tid till psykologen anders ...

Läkarbesök et blev kaos. Förväxlade dag.trodde de viktiga besöket va på torsdagen men min psykolog ringer tio på morgonen på ons o undrar var jag är. Men de löste aig så jag fick träffa dom en kvart lite mer. Hann få nya medeciner fast haft dom innan...

Till o med nu känner jag mig uppåt på någe sätt.trots att nån jävla dårjävel snacka skit om min farsa förut ikväll morr. Men känns roligt att kunna sägaatt jag känner mig lite lugn inombords o faktiskt o känns bra att robin får se mig sådan en hel da...

Inte sovit sen igår men försökt vila lite o robin va underbar o lagade mat, skäms dock för kunde inte äta direkt men smakade lite o va riktigt gott. Älskar när han gör såna grejer utan att man frågar honom om det. Dagen är okej fast att man är trött ...