Önskar jag kunde ta bort hur jag känner , önskar jag kunde ta bort hur jag är och hur jag gör.

Önskar jag kunde vara lycklig en hel dag utan ångest som ligger och klöser en innanför bröstet.

Önskar jag kunde se mig i spegeln en hel dag utan att vara ledsen över hur jag ser ut.

Älskar min familj för att ni står ut med mig i alla år då jag vart som jag har vart.

Är så tacksam att ni aldrig lämnade mig då jag var som värst, att niverkligen orkade hålla fast

vid mig och . den dagen då jag åkta ambulance med 3.5promille i kroppen då 2007 ,trots att mamma hade opererat sig för cansern veckan innan åkte hon och pappa ner  för min kompis ringde och sa att jag var medvetslös och åkte ambulans in

till sahlgrenska då fast min kompis viste ju inte vart jag var på för sjukhus och hon hade oturligtnog mitt legg och plånbok o väska hos sig

och dom fick ringa till polisen som sedan hittade mig på sahlgrenska så pappa och dom fick hjälp av sin bästa vän att hitta dit, sen vaknade jag med ekg efter att jag då hade druckit en hel del och inte ätit på en vecka.När jag hade vaknat upp hade jag massa konstiga grejjer som va kopplade, men jag va så väck så förstod ingenting,. fick mest panik sen när jag väl fattade att jag hade dropp och grejjer .

Allt jag vill är att inte vara en sådan besvikelse som inte klarar av någonting alls. 

Känns verkligen inte så iallafall , vet att jag kanske inte ska skriva ut saker här men orkar inte bry mig för känner att jag måste få skriva ut hur jag känner .Men äntligen vet jag ju åtminstonde en del av varför jag alltid var så impulsiv och hetsig , fick ju veta det när jag fick min diagnos. 

Och gud vad det har hjälpt mig ändå .

Tror inte jag skulle överlevt om jag aldrig sökt hjälp och tagit emot den