Hatade att jag blev så himla mobbad som jag blev, när jag började sjuan så började jag dricka ganska mycket och jag byggde upp en fasad att vara tuff och hård ,även om jag inombords kände mig ledsen rädd och osäker så fick ingen se min svaghet,lärarna där var inte heller bra förutom två, och den ena flög in i mitt hjärta när vi bråkade för hon är den första som förstod mig på något sätt, så slutade med att jjag alltid satt hos henne och pluggade,Men min riktiga klassföreståndare sa till morsan på kvartssamtalet i nian att jag lika gärna kan sluta skolan för jag är misslyckad, och ja han sa verkligen så.Men läraren jag alltid pluggade hos hon hjälpte mig att plugga så slutade med att jag fick åtta godkännt på två månader.

Har väl alltid fattat att det varit något med mig,alltid när det hände något kändes det alltid som att jag skulle dö eller som att hela min familj hade dött och lämnat mig kvar ensam,brukade även självskada mig rätt mycket tills en dag då det gick aldeles för långt.när jag var liten  trodde folk  först jag hade damp men nu förra året visade det sig att jag har diagnosen borderline personlighetsstörning.

Det var så att 2009 sökte jag hjälp på psyk i borås det var så min resa började till att jag fick min diagnos och nu får hjälp att lära mig hantera saker.

Gör vafan du vill men kom fan aldrig mer och be mig om hjälp.Att välja bort en vän för nån jävla brud man träffat i två veckor tycker jag är riktigt dålig stil. jag har funnits för dig och hjälpt dig när du mått d¨åligt, aja lycka till med allting