Tanya

23 augusti 2011 23:50

Du... Jag vet hur det är att leva med en diagnos. Det är aldrig enkelt eller roligt, men man får ta och acceptera det och försöka göra det bästa av situationen... För själv så har jag Aspergers Syndrom, fick reda på detta i Januari. I 20 år gick jag runt helt ovetandes om detta.

Jag hade ett helvete i skolan osv för jag fick aldrig rätt hjälp då... men nu så är det på gång.
Jag träffar psykolog och allt, men tar dock inga mediciner pga jag har Aspergers Syndrom eller för att jag lider av ångest... Jag hoppas att jag slipper ta sånt också, då jag är anti sånt + jag tar mkt tillräckligt mediciner ändå av andra orsaker... Som tur är så har jag en lätt sort Aspergers syndrom och jag beter mig inte som en "typiskt" Asperger, men man märker ändå att jag är annorlunda och jag brukar föredra att få vara för mig själv och så brukar jag dra mig undan... Bland annat på det sättet märker man att jag är annorlunda + andra små saker såklart då.

Även om du och jag har olika slags diagnoser så ska du veta att jag vet hur det känns att ha det och hur svårt det kan vara, speciellt när ångesten och allt det tar över en...

Men ge inte upp för det och kämpa för att bli bra en dag! Jag försöker göra det i alla fall... :)

Martina

24 augusti 2011 12:46

Hej =) .
Nä det är verkligen inte roligt att ha en diagnos. Fast är ju mycket skönare när man vet varför man alltid vart som man har vart och gjort som man gjort.
själv har jag Borderline .Tack för att du delar med dig hur du haft/har det. du är jättestark som kämpar på , ta hand om dig kram