Tankarna virvlar runt och jag tittar ut genom fönstret.

Snön pryder backen vackert , men allt jag kan se är mörker.

Mörkret pryder min själ som en svart diamant .

Rädslan för att inte klara detta är fruktansvärd.

Sorgen att aldrig bli älskad ekar i hjärtat .

Alkoholen är min riddare i allt detta.

Alkoholen får mina tankar att lätta.

All i want is love.

All I need is to feel safety.

Minnena ekar något fruktansvärt och allting jag kan göra är att bemöta dem

Känns som allting går i kras , och mitt huvud det börjar bli ordentligt knas

Men det är där alkoholen kommer in, Räddar mig från att drunkna i sorg och skam.

Ensamhet, och sorg är aldrig lätt men någon gång kommer jag lämna allt detta.

Någon gång skulle jag  vilja vara någons Gudinna,

träffa någon som aldrig vill försvinna.

Träffa någon som alltid finns, inte bara i tankar och fantasin

Av Tina Carlsson 2011-01-08

• 24 Dec 2009
•  
•  
• Varit utan min medecin i två veckor,det var väldigt jobbigt.
• Mitt humör svängde hela tiden, kunde bli vansinnig helt plötsligt eller bara allmännt ledsen.
• Vågar inte säga det tilll min läkare och min teraput/kontaktperson för dem kommer bli totalt vansinniga.
• Är rädd för att ta Setralinet nu, har fått nojja på att jag kommer få börja om hela skiten igen att må sämre ett tag eftersom jag skippat i två veckor och dessutom druckigt alkohol varje dag under den tiden, men jag var ju i Thailand på semester och när jag drack en öl så funkade det mycket bättre.
• Vet inte riktigt vad jag ska säga men har ångest så behöver skriva av mig.
• Jag började må dåligt när jag var vid sex sju årsåldern då jag blev mobbad varje dag i stort sätt pågrund av min far och andra saker.
• Men han har inte gjort något mot er som var svin mot mig däremot var han som han var och det gick tyvärr ut över mig men det är sånt man får leva med.
• När jag var åtta år hade jag gått upp fruktansvärt mycket i vikt vilket ledde till att jag blev mobbad för det också .
• Skoltiden var så fruktansvärd att jag gjorde allting för att slippa gå dit,försökte spy varje dag o sade att jag var sjuk, när inte det funkade så testade jag andra saker.
• När jag var upp emot åtta år testade jag faktiskt röka en cigg för första gången och var stolt för att jag inte kräktes.
•  elva år testade jag att röka ofta fixade även mitt första ciggpaket då.
•  
• Minns att jag och min bästa vän tyckte att vi var ashäftiga för att vi stod med ett pack cigg i handen.
• Tolv år drack jag vin .
• Tretton år blev min första riktiga fylla då jag drack så mycket hembränt att jag skulle ha magpumpats egentligen.
• Men har dock inget minne av detta men farsan och morsan berättade det, dom berättade även att jag ringt o sagt att jag mådde dåligt att jag var pissfull, men farsan hade trott att jag spelade full bara först men sen när min kompis mamma ringde och bad dem hämta mig så fattade de att jag var så full att jag inte kunde gå.
• Morsan fick rent utsagt bära mig för jag klarade inte gå,
• När jag var tretton år lärde jag även känna bensin och Glade, man heller det i påse och andas in, så får man hallissar och sådant vilket var väldigt kul för mig , byggde även in mig själv i en mur som jag gjorde för att försvara mig själv, ville inte bli sviken av folk mer så byggde upp en fasad av att vara en tuff jävla dåre som man ska passa sig för annars jävlar, men i själva verket var jag livrädd för att bli slagen, att någon skulle skrika elaka saker och viceversa,
• sexton års ålder blev knark inblandat ordentligt då jag blev ivägskickad av min kruator till en folkhögskola i alingsås för hon tyckte att jag var tvungen att komma bort från herrljunga då jag mådde så dåligt, men där började den galnaste resan någonsin och jag fick hoppa av skolan för morsan o dom vägrade låta mig vara kvar där . ja det är väl en del av vad som hänt

Ja då har man fått veta att man antagligen lider av Borderline personlighetsstörning.

Igår blev jag helt förstörd och tänkte att hela livet är slut. Men vafan klart det inte är det.

Bara ännu mer anledning att kämpa. Har läst väldigt mycket om detta igår och ser att många som har haft borderline blir friska från det.

Så bara att kämpa till tusen så man blir av med skiten.

Har även sett att väldigt mycket av symptomen stämmer in på mig ,

Så jag blir inte förvånad om det är Borderline jag har.

Men då kan jag äntligen ta tag i allting och börja jobba med mig själv.

Har även bestämt att börja i den där stödgruppen som Ullerika föreslog.

Har läst lite om såna grupper och tror det kan bli bra för mig .

Får börja acceptera mig själv helt enkelt =)..

Haha ganska komiskt hittade att jag skrivit det här nåågra dagar innan jag fick veta helt att jag har borderline personlighetsstörning.

När jag väl fick veta i april att jag hade det helt säkert blev jag både förbannad och rädd.

Det finns så himla jävla  mycket fördomar och skit mot folk som lider av någonting.

Jag själv gjorde narr av folk med borderline för det enda jag fått höra va att dom är helt känslokalla och korkade.

Så min första kommentar till min psykolog va : men då är ju jag med dum i huvudet.

Har forskat jättemycket om borderline, och hittar mer och mer som stämmer in på mig och det gör att jag känner ett inre lugn , för nu vet jag ändå varför allt alltid har vart som det har vart och att jag inte kunnat hantera förhållande till andra människor.

Går i en terapi som hjälper mig fruktnsvärt mycket och träffat många underbara människor som ger mig mycket stöd,

Sandra du min älskade änglasyster du ställer alltid upp för mig och finns alltid där när jag mår dåligt

Likaså finns du där för mig Carro och älskade Marie o Sebbe