Jag och morsan skulle ut med Donna och Mejja, så sulle vi hitta ett halsband till Mejja, det första som drog igån tankarna var när jag tog fram Rockys gamla sele, som btw var förstor för Mejjis även fast vi gjorde den jätteliten. Sen hittar mamma Rockys regnkappa och då tog jag den och tittade på den och kände hur tårarna började komma, vände på kappan och då får jag se några rockyhår och då bröt jag ihop fullständigt ,tårarna bara forsade och jag kunde inte prata jag bara stod där, kunde verkligen inte sluta gråta, fick fram fruktansvärt många bilder och minnen i huvudet och att jag aldrig mer får se honom på nära håll och gosa med honom, men att det fanns några strån från Rockys päls och det blev fruktansvärt smärtsamt , jag skämdes faktiskt lite att jag inte kunde sluta lipa när vi skulle gå ut med hundarna. Blev bara värre och värre ett tag, men sen så lugnade jag mig och det kändes lite bättre åtminstonde.Nu har ångesten lagt sig så tror jag kommer kunna sova ordentligt inatt .

Rocky med kappan på sig<3 <3

Blir att åka till läkaren imorgon då , vill inte åka dit men det är väl som morsan o dom säger att jag inte kan undvika detta längre, bättre att få veta vad det är,men tyvärr är det mina tvångstankar som kommer in och hetsar . 

Saknar dig mer och mer för varje dag , nu har det gåt en månad snart tror jag men jag älskar dig så mycket , är glad att jag har en tatuering med ditt namn,Ibland kan jag fortfarande inte förstå att du är död, att du aldrig kommer tillbaks att jag aldrig får klappa dig mer eller gosa med dig,Vet att pappa saknar dig fruktansvärt mycket också, du va ju hans vän hans älskade hund.Kommer aldrig glömma samtalet och när pappa sa de orden jag aldrig ville höra någonsin,Hann bara träffa dig en gång efter att dom gav bort dig, en enda gång

=( men det är jag lycklig över, tycker det är så jobbigt att allting blev som det blev men du är och kommer alltid vara min bebis och det kan ingen ändra på.Men har ju många roliga minnen, som när du låg på golvet och det lät som du skrattade som Scooby doo när pappa skämtade haha. 

Kommer heller aldrig glömma när du alltid kom och la dig brevid mig när jag var ledsen och hade min panikångest , Men nu är allt som återstår av dig bilder och en video, och din grav som vi inte vart vid än, 

Älskar dig gubben glöm aldrig det

Jahapp då är det redan fredag, gud vad dagarna går fort nu för tiden. Vart ute på långpromenad med Mejja och Donna, Mejja hade superkul o sprang på åkern o överallt i vattenpölar ,såg riktigt kul ut faktsikt,Donna däremot var försiktig och ville inte riktigt blöta ner sig haha, men dom är så underbara hundar skulle aldrig klara mig utan dom ,men man kan ju inte ta nånting förgivet för något kan ju alltid hända tyvärr men det får man ju ta då, behöver ju inte springa iväg med tankar i förväg.

Blir att hyra en film idag och bara ta det lungt och ha en myskväll,fast vad för film vet jag inte än men kanske en skräckis kan vara roligt, spec när det är dåligt väder ute.

Har så fruktansvärt  ont i huvudet , och gör ont i bröstet igen, men ska kolla upp det efter många om och men på tisdag,, 

Irriterad som fan för blir ingen festival nu i sommar heller men det får väl bli nästa år antar jag .Men något kuligt kommer jag väl alltid på att göra nu i sommar, förutom att jag ska vara med hundarna mycket när mor och dom jobbar och sådär, så ska träna Mejja och Donna ordentligt tänkte jag med sök osv

Gick igenom gamla dikter och tankar som jag skrivit genom åren, och hittade saker jag förträngt eller vissa saker av det iallafall. Men nu går allting bättre tycker jag och för första gången i mitt liv  börjar jag känna lite livslust och tilloch med glädje emellanåt.

ångesten finns ju fortfarande där och paniken slår till ordentligt men det är ju sådant man får räkna med,hellre det än att det är som förr att jag alltid hade det om jag inte flydde på ett eller annat sätt

, kan ju inte alltid må bra, skulle ju vara konstigt det med ,Däremot tycker jag det är jobbigt att inte längre kunna stänga in känslorna och bara vara utan nu måste jag möta sorg,ilska,glädje osv på egen hand och den första prövningen för det var när Rocky dog för ett tag sen,

Så mycket som jag grät då har jag inte gråtit på flera år, tyckte det var jättejobbigt, men då sa mamma välkommen till livet igen gumman, haha det är märkligt egentligen att jag har vart så himla instängd och off egentligen, Men nu börjar jag till och med lita på människor igen och börjar kunna släppa in folk inpå åtminstonde lite.

Och det är framstegen som räknas även om det bara är pyttelitet framsteg så jag är nöjd ändå .

      Vad skulle jag göra utan er mina älsklingar <3 <3 <3 <3 

  Jag är med och tävlar  om ett Måltidsmått hos Yarp.blog.se=)