Älskade rocky du dog ifrån mig och saknar dig så äckligt kävla mkt varje dag =( 

inte varit vid din grav än förlåt men ska dit den nionde maj o få ett avslut

älskar dig .

Har allmän ångest men kämpar på ändå

ska till psykologen på måndag vilket känns skönt

så man får prata lite

här är en underbar låt

och två bilder på Rockan <3    

Började i tidig ålder förstå att jag inte var som andra ,undrade alltid varför allt var så jobbigt ochjag mådde dåligt, delvis av mobningen, men nu i senare år har jag fått faststäld diagnos,borderline personlighetsstörning, men har nyigen även fått veta att jag är manodeprissiv .Att leva med diagnoser är inte lätt men jag tar en dag i taget, sköter mina medeciner så gott jag kan, men det är oavsett vad en kamp oavsett om jag äter medeciner.

Heller inte lätt för nära och kära när jag blir manisk och jobbig, vissa dagar vill jag bara försvinna ifrån helvetet, men jag har mina hundar och jag har mina vänner och min familj. 

Jag är inte alltid lätt att leva med men jag gör mitt bästa för alla.men känner idag att jag behöver skriva av mig , för idag är en riktigt tung jobbig dag.

Men tänk på det ni som lever med diagnoser , eller ni som har vänner eller familj med någon diagnos, döm inte, för det som är jobbigt för er tänk hur det är för oss..

Något positivt är at jag inte självskadat på två månader så är lite stolt iallafall att man klarar av det..

Ångest och ledsen, stresaad lika så,snälla ångest ta bort dina klor ur mitt bröst,befria mig från smärtan Inombords, ge mig lycka o glädje

Hemma o blir att dricka kaffe med mamma snart,dock krafsar ångestens klor som Fan i själen, inte blir de bättre när jag vet att jag.måste träffa en ny psykolog på torsdag med min gamla,

Fredag och sitter Me gänget o lyssnar musik men sitter o funderar i tystnad,vet inte vem jag är riktigt men älskar min hund,familj och dom vänner som finns även när de är hårt o dom själva mår Skitmen ändå finns,men jag kommer finnas för alla jag känner tills jag inte orkar fortsätta själv, saknar att bo hemma men läget förändras kanske :-)

Saknar min älskade rocky totalt, i maj är det två år sedan du försvann men försöker ,även andra minnen som att man varit förlovad är helt sjukt,tänker på allt jobbigt som var innan det tog slut 09,

Kan inte sova och känner ångesten kommer smygande.vart helt nykter tre månader.tackar min "psykolog" som verkligen finns där,hon är den enda jag litar på därifrån och den enda jag har ett speciellt band till. Önskar att jag en dag blir från smärtan i själen. Är bara räds att släppa taget o ta alla steg framåt o inget bakåt.men varje gång jag börjar må bättre så händer det något.men älskar min familj o mina vänner.är inget utan er! Vill slippa min diagnos och hoppas de blir så en dag<3

Äntligen har jag snart en vinterjacka, blev en svart jättefin enligt mig själv faktiskt , passade även på att beställa ett par röda mjukbrallor , riktigt nice att ha när det blir kallt jue.