Vart en lugn helg med hundarna , mysigt har det varit,även fast jag har haft ångest så har det vart mkt bättre än i veckan, så det är skönt, sett film ,och så fick jag en mobil av morsan för att min har gått sönder, blev asglad för jag tänkte tagit en gammal tele som vi har liggandes,tillbaka till hundarna så är jag så glad att Pippi kan gå lös ute och hon går brevid för det mesta <3

Fortfarande ångest och stressad, irriterad med för den delen,

Fattar inte att jag får skuldkänslor för att jag säger ifrån när du väljer bort mig som vän, du skulle tänkt lite tidigare på konsekvänserna av  att säga så innan du vet hur det blir med bruden. 

Jag har försökt stötta dig hur mycket som helst även när jag själv mått som sämst. Men även fast du kommer och ber om ursäkt nu för att du inte vet längre hur det blir med tjejen så kan inte jag säga att jag tar tillbaka dig som vän. Du borde faktiskt tänkt dig för, du vet att jag lätt tar åt mig också pågrund av mina problem. Så är ledsen men orkar inte lägga ner mer energi på dig oavsett om hon väljer att inte ta dig eller om hon väljer att göra det.

Sitter här ensam och känner ångesten stegra, känner tårarna bränna innanför ögonlocken,Vet inte vad jag ska ta mig till ,

vad jag ska göra med mitt liv.Hur kommer allting vara om ett tag?

Har verkligen panik, tänk om jag aldrig kommer klara mig ur någonting, att allting kanske är bra i två tre år sen börjar det om igen med allting,att man börjar igen, Orkar inte mer snart, orkar inte hålla på såhär att humöret sviktar hela tiden, inga medeciner i världen kan hjälpa mig, kommer väl ruttna i min ensamhet..

Ska försöka gå ut med hundarna och rensa tankarna för känner att jag snart gör något dumt =(

Hatade att jag blev så himla mobbad som jag blev, när jag började sjuan så började jag dricka ganska mycket och jag byggde upp en fasad att vara tuff och hård ,även om jag inombords kände mig ledsen rädd och osäker så fick ingen se min svaghet,lärarna där var inte heller bra förutom två, och den ena flög in i mitt hjärta när vi bråkade för hon är den första som förstod mig på något sätt, så slutade med att jjag alltid satt hos henne och pluggade,Men min riktiga klassföreståndare sa till morsan på kvartssamtalet i nian att jag lika gärna kan sluta skolan för jag är misslyckad, och ja han sa verkligen så.Men läraren jag alltid pluggade hos hon hjälpte mig att plugga så slutade med att jag fick åtta godkännt på två månader.

Har väl alltid fattat att det varit något med mig,alltid när det hände något kändes det alltid som att jag skulle dö eller som att hela min familj hade dött och lämnat mig kvar ensam,brukade även självskada mig rätt mycket tills en dag då det gick aldeles för långt.när jag var liten  trodde folk  först jag hade damp men nu förra året visade det sig att jag har diagnosen borderline personlighetsstörning.

Det var så att 2009 sökte jag hjälp på psyk i borås det var så min resa började till att jag fick min diagnos och nu får hjälp att lära mig hantera saker.

Gör vafan du vill men kom fan aldrig mer och be mig om hjälp.Att välja bort en vän för nån jävla brud man träffat i två veckor tycker jag är riktigt dålig stil. jag har funnits för dig och hjälpt dig när du mått d¨åligt, aja lycka till med allting

Bodde i ett hus när jag var liten fast bor fortfarande kvar där men ändå.När jag var sju år så började jag ettan som man brukar göra, men jag önskar att jag hade sluppit den skolan.

Dom äldre *barnen* va riktigt elaka emot mig jämt, dom sa alltid elaka saker om min pappa och jag visste aldrig varför dom gjorde det,han var ju bara och jobbade i ett år ? det var iallafall det jag fick veta,men när man är så liten så kan föräldrar inte alltid säga saningen, för det enda jag visste om fängelse var att dom som mördar satt där.

jag hade några få kompisar, men en som alltid fanns där.,hursomhelst gjorde allt för att passa in, fick alltid skit på klassmötet, då dom sa att jag aldrig gjorde något utan bara satt och tittade ut genom fönstret,FÖR DET FÖRSTA BERODDE PÅ ATT JAG MÅDDE SÅ JÄVLA DÅLIGT, för det andra så fick jag inte den hälp jag behövde tills jag fick världens underbaraste lärare , och hon var alltid snäll och jag fick va där på rasten ocksåå, men en dag fanns hon inte där mer, för hon hade cancer men sa aldrig någonting men glömmer aldrig den dagen dom kom in och sa att hon var död. Jag störtlipade blev helt förstörd. efter några månader kom det en ny lärare där elever med svårigheter var, tyckte hon var underbar tills den dagen jag var elva ungefär, för jag fick nog av att alla va på mig och sa att jag va ful och fet och massa sånt jävla skit, då slog det tillsisst över, så jag tänkte hoppa ut ur fönstret från andra våningen, men min bästis försökte hindra mig men nedanför stod istort sett hela skolan och skrek hoppa,det var bara några som inte gjorde det spec min bästa vän. Precis när jag skulle hoppa så var det en lärare som fått tag i nyckel och slängde sig fram till fönstret och drog upp mig.

Vet  inte om det var ett rop på hjälp men allt blev bara värre för den läraren jag tyckte om hittade på massa skit och blev prat om fosterhem och skit för morsan orkade inte, men hon visste inte ens hur illa det var, hon fick veta det när jag var 16 år

Kommer skriva mer bättre om ett tag, bara väldigt jobbigt att skriva om detta